30 I samma ögonblick gick det ordet i uppfyllelse på Nebukadnessar. Han stöttes ut från människorna och måste äta gräs som en oxe. Himlens dagg fuktade hans kropp till dess att hans hår växte och blev som örnfjädrar och till dess att hans naglar blev som fågelklor.

31 Men när den tiden hade gått lyfte jag, Nebukadnessar, upp mina ögon till himlen och fick tillbaka mitt förstånd. Då lovade jag den Högste, jag prisade och ärade honom som lever i evighet.

Hans välde är ett evigt välde,
    hans rike varar från släkte till släkte.
32 Alla som bor på jorden räknas för intet,
han gör vad han vill med himlens här
och med dem som bor på jorden.
    Ingen kan stå emot hans hand
eller säga till honom: "Vad är det du gör?"

Read full chapter